Ambia Trading Group

Fläderblom (@Jiikyellerjofa, Fläderblom på Shareville) har än en gång skakat fram ett intressant case! Denna gång via ett gästinlägg av Simon Adolfsson (@8thwound, Medelvägen på Shareville). Caset i fråga är Ambia Trading Group, där tesen är att det finns enorma räntekostnader att skära i, och att det skulle vara det Peter Gyllenhammar skulle ha i åtanke.

Ambia är verksamma inom handel och logistik. Handeln sker både som inom detaljhandel via Intropris, och partihandel via Isolda. Abmia äger också Selector Logistik.

De största ägarna verkar vara VD, PGAB (Peter Gyllenhammar), och ett investmentbolag som heter Kvalitena AB. Det är givetvis bra att se VD ha ett stort innehav, att PGAB är näst största ägare är också bra för att få igenom de förslag och strukturella skiften han vill göra. Dessa siffror är däremot inte helt nya, de är en blandning av det på hemsidan som uppdaterades 2016-09-30, och ett pressmeddelande där PGAB flaggar upp till 12%. Jag antar att ägarförhållandena ändrats sedan PGAB ökade från 9.9% till 12% via köp över AktieTorget. Källa: största ägarePGAB ökar innehav.

Till att börja med vill jag säga att det här inte verkar vara något kvalitetsbolag, då man fått anmärkningar av revisor från 2012 till 2015, plus en allvarlig erinran från AktieTorget på grund av bristande informationsgivning i samband med vissa emmissioner.

”Disciplinkommittén har beslutat att tilldela bolaget en allvarlig erinran på grund av brister i informationsgivningen, främst i anslutning till nyemissioner till GEM och Magnus Samuelsson, samt i anslutning till en riktad nyemission under första halvan av 2016.” Källa, Ambias kommentar.

Revisorerna har uttalat sig om att bolaget varit sena med rapportering eller betalning av skatter och avgifter, vilket har lett till straffräntor. Anledningen att man inte fick denna anmärkning 2011 är för att revisorn tillsattes efter verksamhetsårets slut, och denne då inte kunnat göra något uttalande.  För mig är det lite intressant att man inte klarar av att betala saker i tid, särskilt när det gäller skatter och dylikt, och att man inte kunnat få ett revisorsuttalande för 2011 är inget som klingar bra i mina öron. Ambias rapporter

Redan här är det två saker som talar emot en investering från min sida, dels en business som jag inte tycker verkar intressant, och dels att man missköter rapportering och får negativa uttalanden varje år av revisorn. Om vi tittar på siffrorna ser vi ganska snabbt det Simon pratar om när det gäller förbättringspotential.

Under 2016 omsatte man 860 miljoner kr, men endast 8,5% i bruttomarginal och 0,4% operativ marginal. Man lyckas alltså bara få 3.6 mkr i operativ vinst på 860 m kr omsättning. Hela denna operativa vinst äts sedan upp av ett finansnetto på -8.6 m kr. 2015 såg liknande ut, med 509 m kr omsättning, 11% bruttomarginal och 1,1% operativ marginal. Det vill säga 5,4 m kr operativ vinst, men denna äts upp av ett finansnetto på -6,7 m kr.

Däremot har man haft rejäl tillväxt i omsättning, 69% från 2015 till 2016 och 156% från 2014 till 2015. I genomsnitt har de vuxit 66% per år sedan 2011, och CAGR är nästan 50%. Tillgångarna har vuxit med 48% CAGR, 250% 2014 till 2015, och minskade med 2% från 2015 till 2016. Det egna kapitalet har vuxit med 45% CAGR, minskade med 3% från 2014 till 2015, och ökade med 57% från 2015 till 2016.

Tyvärr är det bara tillväxten som imponerar, bolaget har enlig mig en oerhört svag finansiell ställning. Debt to Equity är enorma 10, det vill säga att de totala skulderna är 10 gånger större än det egna kapitalet. Man har en räntetäckningsgrad som är 0,4, vilket innebär att man inte kan betala räntekostnaderna med den operativa inkomsten. Räntetäckningsgraden har ständigt försämrats sedan 2011, då den var 2,2. 2015 var räntetäckningen 0,8 och genomsnittet har varit 1,3 gånger. Bolaget kan inte heller betala sina kortfristiga skulder med de kortfristiga tillgångarna exkluderat varulager. Ambia hade för 2016 en Quick Ratio på 0,7 vilket var samma 2015. Intressant nog är att bolagets quick ratio har förbättrats sedan 2011, då den var 0,05. Genomsnittet sedan 2011 är 0,4. Man vill att bolaget ska ha en quick ratio som är större än 1 och gärna med en del svängrum. Bolaget har extremt stora skulder sett till bolagets operativa vinst. Den operativa vinsten räcker endast de totala skulderna 0,02 gånger. Det är inte ett problem i sig, givet at bolaget kan betala de räntor som kommer som följd av skulderna. Något som Ambia inte klarar av.

För att sammanfatta, Ambia har dålig lönsamhet och dålig finansiell stabilitet. Jag tycker inte deras business är intressant, och de har flera gånger haft brister i sin redovisning. Jag tycker alltså att bolaget är långt ifrån ett fint kvalitetsbolag. Som ni ser är det flera nyckeltal som ger en siffra som inte har något analytiskt värde, och de har inga rapporter över kassaflöden före 2014.

Om vi tittar på prislappen ser det ganska billigt ut. Bolaget handlas till en blygsam EV/S multipel på 0,2, men EV/EBIT är 51,2. P/B är 2,3, och P/S är 0,05. Detta är beräknat med ett pris per aktie på 15 kr.

Däremot är det väldigt svårt att veta vad som är någon sorts rimlig multipel, då bolaget är av lite sämre kvalité. Däremot så har dem otroligt stor omsättning sett till deras storlek, så om man som följd av omstrukturering kan lyfta marginalerna bör Ambia kunna uppvärderas betydligt. Om man i det förstasteget kan kapa räntekostnaderna så att det finns en vinst att räkna på, och sedan kan öka bruttomarginalen och den operativa marginalen, så att man blir kassaflödespositiva, borde bolaget kunna handlas till P/S 0,5 eller P/E 10. Detta är nog ganska långt bort, och tyvärr har man inte någon kvalitetsbusiness i ryggen som bidrar med en sorts säkerhetsmarginal. Däremot menar Simon Adolfsson som jag nämnde tidigare att bolaget säkert har en del dolda tillgångar som uppstått till följd av förvärv med tillgångar i utlandet. Om det är så, borde bolaget få en tillfällig boost i tillgångar, och en uppskrivning som ger en boost i resultaträkningen. Detta gör däremot ingenting för att öka marginalerna eller kassaflödet.

För att sammanfatta, så jag håller med Simon om att nedsidan borde kunna vara begränsad, och uppsidan är väldigt stor givet att Peter Gyllenhammar får igenom bra förändringar, men bolaget är av för låg kvalité för att jag ska känna mig bekväm med det i min portfölj. Ambia är alltås ett väldigt intressant turn-around/aktivist case, men det är inte i linje med min investeringsstrategi. Om bolaget hade varit av lite högre kvalité, till exempel haft bättre soliditets- och likviditetsmått, och positiva operationella kassaflöden så hade det kunnat platsa i min portfölj.

Jag tackar Fläderblom och Medelvägen för det intressanta caset, och hoppas att ni lyckas bra med era investeringar! Om ni inte redan gör det så rekommenderar jag er att följa både Fläderblom och Simon på Twitter och Shareville! (@Jiikyellerjofa och @8thwound på Twitter, och, Fläderblom och Medelvägen på Shareville)

Jag äger i skrivande stund en liten bevakningspost, denna kommer jag försöka sälja under veckan.

Kom ihåg att alltid göra din egen analys och att inte ta det jag skriver som direkta tips eller råd. Det är bara mina egna åsikter.

Förbättra din analysmodell med VOS Indicator

Venture Capital-firmor är väldigt rutinerade investerare, som dagligen blir uppsökta av entreprenörer på jakt efter kapital. För att klara av det trycket, har de utvecklat sofistikerade modeller för att snabbt kunna sålla agnarna från vetet. Ett sådant verktyg kallas Venture Capital Four Factors, eller Venture Oportunity Screening Indicator (VOS indicator).

VOS indicator är ett verktyg för att utvärdera hur intressant ett bolag i ett tidigt skede kan tänkas vara. VOS går ut på att man skapar en matris där faktorkategorierna ställs mot dess attraktivitet. Antingen kan man använda ett mått på attraktivitet, men bäst är att ta fram minst två scenarion.

Nedan finns ett exempel på hur en VOS screening kan se ut. Exemplet kommer från ”Entrepreneurial Finance”, sixth edition, av Leach och Melicher.

I tabellen ser man de fyra kategorierna/faktorerna, och fyra underfaktorer. Exemplet använder ett bra, mellan, och dåligt scenario. Notera blandningen av hårda och mjuka variabler, samt ett tydligt fokus på när man kan göra en exit. Detta är bara ett exempel, vad som är bra eller dåligt måste man avgöra i varje enskilt fall, antingen genom att titta på peers, eller på liknande branscher.

För att sammanfatta hela tabellen skulle jag säga att man letar efter ett bolag som leds av en kompetent ledning, som har entreprenöriella drivkrafter blandat med ägarandel. Bolaget ska vara lönsamt och verka i en intressant bransch, plus att det ska finnas en potentiell exit inom en fördefinierad tidsram. Jag tycker VOS är ett bra och tydligt verktyg för att överskådligt screena hur intressant ett bolag är.

Jag hoppas du finner något värde i den här modellen, jag tycker det kan vara ett intressant verktyg, och kommer försöka arbeta in något liknande i min nya analysmodell!

Ha det fint!
/T

Besqab

Introduktion

Besqab är i huvudsak en projektutvecklare av bostäder i Stockholm och Uppsala. Besqab är verksamt inom tre affärsområden, Projektutveckling, Construction management, och fastighetsutveckling. Deras huvudområde är projektutveckling av bostäder, men inom CM jobbar de med projektledning åt andra aktörer. Inom fastighetsutveckling jobbar de mest med egna fastigheter, främst vård och omsorgsbostäder, men också åt andra fastighetsägare i tidiga skeden.

2016 svarade Stockholm för 1597 mkr omsättning, och 295 mkr nettovinst, Uppsala stod för 74.6 mkr omsättning och 13.8 mkr nettovinst. Fastighetsutveckling tillförde 12 mkr omsättning och 64.4 mkr på sista raden. Stockholm står alltså för lejonparten av projektutvecklingen, och fastighetsutvecklingen tillförde en inte helt obetydlig summa i på rörelseresultatet.

Besqab ägs till störst del av Fam Nordström (34%), som även är ordförande. I ägarlistan hittar vi också Gustaf Douglas (6%) och AP4 (6.4%). De 12 största ägarna äger tillsammans knappt 77% av bolaget.

Besqab omsatte 1.2 Mdr kr helåret 2016, och noterar 261.5 miljoner kr i vinst. Bolaget är således relativt litet, med ett Enterprise Value på 3.38 miljarder kr, räknat på 2016 år balansräkning och dagens aktiekurs 189 kr.

Historik

Bolaget har haft en tillsynes fin utveckling. Från 2011 till 2016 har de vuxit omsättningen med 12% cagr. Bolagets produktion och driftkostnader har vuxit med samma takt, och bruttoresultatet har haft 14% cagr. Samma period har rörelseresultatet vuxit med 21% cagr, och nettoresultatet med 25% cagr. Man har emitterat lite aktier, och utnyttjat en del optioner, så antalet aktier efter full utspädning har sedan 2011 vuxit med 6% cagr. Däremot så tappade man drygt 14% i försäljning från 2015 till 2016, produktions och driftkostnaderna minskade med drygt 15%, och trots att bruttoresultatet sjönk med nästan 12%, ökade rörelseresultatet med knappt 1%. Sista raden var oförändrad 2015 till 2016.

Bolagets ebit per aktie och fritt kassaflöde per aktie har ökat med 14%cagr sedan 2011, och bolaget vinst per aktie har ökat med 18% cagr under samma period. från 2015 till 2016 tappade bolaget nästan 25% i fritt kassaflöde per aktie, medans ebit per aktie ökade med 1%. Vinst per aktie kan anses vara oförändrad från 2015 till 2016.

Besqab hade 22% vinstmarginal, och fritt kassaflöde var 15% av omsättningen. Vinstmarginalen har fördubblats från 2011 års nivå 11%. Fritt kassaflöde/sales var 9% år 2011, och högsta nivå var 2015, då det var 17%. Tillgångarna har ökat med 13% cagr sedan 2011, och under samma period har det egna kapitalet ökat med hela 30% cagr. Skulderna har bara ökat med 3% cagr under samma period. Det innebär att bolaget har reducerat sin finansiella risk, och det syns i D/E, oms har sjunkit från 2.7 år 2011 till blygsamma 0.7 år 2016. Det syns också i finansnettot, som var kostnader på 12.7 m kr 2011. år 2016 var det drygt en tiondel av det, utgifter på 1.7 m kr.

Bolagets FCF/EK är 16%, och E/EK är 24% för 2016.

Pris

Besqab handlas idag till EV/EBIT 12 för 2016 års ebit och dagens aktiekurs 189 kr. EV/FCF med samma data är 19. P/E 11 och P/FCF 17 för 2016 års siffror. Om bolaget fortsätter som man gjort, landar EV/EBIT 17E på 10, EV/FCF 17E blir 15. P/E 17E 11 och P/FCF 17E sjunker till 14.

Det ger (EV/EBIT)/(EBIT per aktie cagr) = 0.9 och (EV/FCF)/(FCF per aktie cagr) = 1.4. Tar man därtill D/E 0.7 och ser till att de generarar 16% fcf/ek tycker jag Besqab ser ut att ha accepterbar risk/reward. Trots en del frågetecken inom bygg-/bostadssektorn tycker jag om Besqabs fokus på Stockholm. Ägarboken ser fördelaktig ut, och bolaget har en tillsynes sund balansräkning. Jag tycker bolaget ser attraktivt värderat ut, och jag tar in en första post under dagen.

Vad tycker du om Besqab och byggsektorn?
/T

ByggPartner

ByggPartner är ett renodlat byggbolag verksamt i Stockholm/Mälardalen och Dalarna. ByggPartner har ca 370 medarbetare, och anser sig vara marknadsledande i Dalarna, medans fokus i Stockholm/Mälardalen ligger på tillväxt. Största ägare är grundare Bo Olsson (20% via Surditet AB) Dan Sten Olsson (9% Via SEB S.A) Priveq Investment (13% via AB och fond). Bolaget är noterat på First North.

Jag blev notifierat om bolaget av Fläderblom på twitter (@Jiikyellerjofa), som ville att nya ögon skulle se på bolaget, eftersom jag tycker Fläderblom brukar ha intressanta case med mycket fokus på värde, har jag nu grävt lite i rapporterna. Jag använder mig av bolagets årsredovisningar från 2013 till och med 2016.

Det första jag noterar är att bolaget är väldigt färskt på börsen, med första  handelsdag i början på December 2016. Det är lite annorlunda att agera i ett noterat klimat, något som bolaget måste ställa om sig inför. Bland annat behöver man tänka på compliance mer, och ha en IR funktion. Det borde medföra större overheadkostnader i samband med mer personal på huvudkontoret och mer byråkrati.

När jag tittar på nynoterade bolag vill jag veta varför bolaget valt att gå till börsen, och om man även tar in mer kapital i samband med introduktionen. I ByggPartners fall verkar syftet vara att Priveq ska få göra exit, efter det att bolagets mål har uppnåtts. Ankarinvesterare i noteringen var fyra befintliga ägare, som sammanlagt åtog sig 25% av aktierna. Inga nya aktier trycktes i samband med noteringen. Det här är ett helt okej syfte med börsintroduktion, och att bolaget inte trycker nya aktier stödjer tesen om att syftet är en exit för Priveq.

Hur ser siffrorna och historiken ut?

Siffrorna berättar en ganska trevlig historia, om ett litet bolag som ställts på rätsida av ett PE-bolag. 2012 gjorde man brakförlust på 57 m sek, och 2013 noteras en vinst på 7.8 m sek. 2016 noterar man 72.7 m sek på sista raden. Omsättningen har ökat med 9% compounded annual growth rate från 2013. KSV har ökat med samma cagr, men bruttoresultatet har ökat med 20% årligen under samma period (cagr). Overheadkostnaderna (Försäljning och administration) har ökat med försiktiga 5% per år (cagr) under samma period. Rörelseresultatet har sedan 2013 ökat med en cagr på 37%. Sista raden har under samma period ökat med cagr 53%.

Jag är osäker, eftersom man inte verkar rapportera antalet aktier innan men blev noterade, men det ser inte ut som att man tryckt nya aktier. Jag räknar i alla fall med 12.107 miljoner aktier under hela perioden. Det ger EBIT per aktie 4.2 kr, och fria kassaflöden 4 kr per aktie. EBIT per aktie har (eftersom ingen utspädning eller återköp skett) en cagr på 37%, och FCF per aktie har vuxit med 11% cagr sedan 2013. VPA har vuxit med 53% cagr sedan 2013. Från 2015 till 2016 mer än fördubblade man sista raden. Däremot har det fria kassaflödet minskat från 2015 till 2016.

Jag noterar även att man haft positiv tillväxt varje år sedan 2012, vilket är fint. D/E (Debt-to-Equity) har sjunkit från 5.6 år 2013 till 1.8 per 2016. Detta har medfört att FCF/EK sjunkit från 77% år 2013 till 38% 2016. Denna minskning i effektivitet är däremot inget negativt i det här fallet, eftersom det har skett till följd av att man minskat risken i bolaget genom att dra ner på skuldsättningen. ByggPartner har lyckats med konststycket att växa, samtidigt som man sänker skulderna, och ökar det egna kapitalet. Jag gillar att man lyckats kvarhålla en så stor del av vinsten att det egna kapitalet ökat med 32% per år (cagr) sedan 2013. Tillgångsmassan har ökat med 6% cagr och skulderna har minskat med 1% cagr sedan 2013.

Vidare har man förbättrat marginalerna från 4.3% bruttomarginal år 2013 och 0.9% nettomarginal samma år. för helåret 2016 noterar jag en bruttomarginal på 6.4% och en nettomarginal på 3.4%. Nettomarginalen kan jämföras med Skanskas nettomarginal på 3.9% för 2016 (från börsdatas vinst och omsättningssiffror).

Hur ser framtiden ut då?

Det är alltid svårt att sia om framtiden, men det är också så vi som analytiker kan tjäna pengar. Bolaget är ganska litet, med en omsättning på drygt 1 miljard, och ett Enterprise Value på knappt 720 miljoner. Jag tycker mig se ett ganska fint bygge av Priveq, som har sänkt skuldsättningen, och ökat lönsamheten, samtidigt som man vuxit försäljningen. ByggPartner ser ut att ha en mycket fin grund från vilken de kan fortsätta växa. Jag tror man kan förvänta sig liknande tillväxt som tidigare, ca 9% top-line och ebit/aktie. Det ska bli intressant att se hur bolaget utvecklas framöver, och om fokus kommer ligga på att växa organiskt eller via förvärv.

Slutsatser

ByggPartner ser definitivt ut som ett intressant bolag. fin tillväxt, och ökande marginaler är väldigt fint. Bolaget verkar också konvertera mycket av omsättningen till fritt kassaflöde. Däremot tycker jag att man har lite för generös utdelningspolicy, där man avser dela ut minst 50% av vinsten. Jag hade hellre sett en policy som gav större möjlighet att behålla pengarna i bolaget för att finansiera tillväxt. Om bolaget kan fortsätta i den takt de gjort sedan 2013 är det ett ganska intressant case. ByggPartner kan komma att utvecklas till en fin liten kassako, eller växa sig till en större aktör, där de utökar antalet marknader de verkar på. Oavsett vilken väg de väljer att gå tycker jag det ser ut att finnas fin uppsida, eftersom de har bra fcf/ek, och bra tillväxt, kombinerat med ökande marginaler och minskad finansiell risk i bolaget. Vidare ser jag inte några anledningar till att bolaget skulle ha svårt att anpassa sig till det noterade klimatet, och jag tror inte att byggbranschen kommer störta tvärt. Bolagets fria kassaflöde täcker lite drygt 20% av de totala skulderna, dvs de skulle vara skuldfritt relativt snabbt om det skulle krävas.

Pris

Idag handlas bolaget till EV/EBIT 14.2, och EV/FCF 14.7, på 2016 års EBIT och FCF. Om bolaget växer som det gjort 2013-2016, blir EV/EBIT 11.3 och EV/FCF 11.7 på 2017 estimerade siffror. Bolaget handlas till P/E 12 och P/FCF 10.6. 2017 förväntas dessa bli till P/E 12 och P/FCF 8.5. P/E talet lägger jag sällan stor vikt vid, men som snabb jämförelse kan vi ta Skanska P/E 15, Bonava P/E 14, Besqab P/E 11, Oscar Properties P/E 6. En direkt jämförelse av bara P/E tal är inte särskilt givande, men sett till bolagets förutsättningar verkar inte P/E 12 oskäligt.

Jag tycker om att ställa EV/EBIT och EV/FCF mot tillväxten, likt PEG-talet. Tar vi EV/EBIT och delar det med EBIT/aktie cagr som ett helt nummer (10% blir 10 i nämnaren), får vi (EV/EBIT)/(EBIT/aktie cagr) = 14/37 = 0.4 och (EV/FCF)/(FCF/aktie cagr) = 14.7/11 = 1.3. Detta sammanvägt med D/E 1.8 och FCF/EK 38%, tycker jag bolaget ser helt okej ut värderingsmässigt.

Vad tycker du om ByggPartner, och vad tycker du om min analys av bolaget?

Disclaimer: Jag äger i skrivande stund inga aktier i ByggPartner, men jag skulle kunna tänka mig att köpa aktier inom de närmsta månaderna. Kom ihåg att alltid göra din egen analys, inget jag skriver ska ses som rådgivning.

Uppdatering 05-04-2017: Efter att ha tittat på Besqab (analys) bestämde jag mig för att ta in den istället för ByggPartner. Besqab är lite dyrare, men jag föredrar med exponering mot Stockholm, och jag föredrar storstadsexponering framför exponeringen mot Dalarna. Jag tror det alltid kommer finnas efterfrågan i storstäderna, medans den snabbt kan vika i mindre regioner.

Uppdatering 12-04-2017: Tar in Byggpartner efter att jag minskat innehavet i Tobii. Disskussion med Fläderblom minskade oron för att ha byggexponering i Dalarna, och bolaget är billigare än Besqab. Tror båda kan utvecklas väl.

Crowdfundat solenergi via TRINE

Efter att ha lyssnat på senaste avsnittet av KAPITALET, Jacob Bursells podcast, investerade jag i lån till ett bolag som ska erbjuda el via solceller till en by som heter Sibanga i Kenya. Den förväntade avkastningen är lite drygt 6%, men det är enligt mig förenat med ganska hög risk.

Risken är givetvis att bolaget inte återbetalar lånet, och för mig här hemma i Sverige känner jag mig ganska långt bort från Sibanga. Däremot fick jag ett bra intryck av Trine, och eftersom Jacob också testar plattformen känns riskerna rimliga. Jag investerade det minsta möjliga beloppet i det projektet, och om bolaget hamnar på obestånd ser jag det helt enkelt som en liten donation. I just det projektet har GP Batteries valt att spegla alla investerares investeringar, vilket ökar chansen att projektet blir fullt finansierat. Förhoppningsvis får flera tusen människor miljövänlig el, och jag får lite ränta.

Låter det intressant, eller om du vill läsa mer om Trine, fick jag i och med min investering en rekryteringslänk. Om du använder länken, och sedan väljer att investera i ett projekt, får vi båda en “gift card” på 10 euro som kan investeras via Trine. Jag är inte säker, men jag tror att du borde kunna använda Jacobs kampanjkod KAPITALET, för att få 15 euro att investera för. Den koden skriver man in samtidigt som man väljer belopp att investera.

Min rekryteringslänk: https://www.jointrine.com/just-invested/15102

Netflix, HBO, och Moats

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina åsikter om Netflix och HBO (TimeWarner), och varför jag inte investerar i någon av dem.

Mitt största problem med affärsmodellen är att jag ser en potentiell konkurrent som tar 90% av Netflix och HBOs tittare. Men först tänkte jag diskutera deras moat, och consumer stickiness.

Vad jag anser deras moat är, är deras egenutvecklade serier. Vill man se Breaking Bad, House of Cards, Orange is the new black, eller Stranger Things, måste man göra det på Netflix. Vill man däremot se Game of Thrones och Westworld, måste man göra det på HBO, och vill man se BBCs serier, till exempel Peaky Blinders eller Sherlock, måste man göra det via BBC för att inte behöva vänta tills dom delar med sig av licenserna till Netflix eller liknande. Det gör att man måste vara prenumerant hos både Netflix och HBO, plus eventuellt BBC, för att se alla serier man vill. Utöver detta erbjuder Netflix ett mediokert utbud av filmer och serier. 

Vi vill gärna se Netfix som filmernas Spotify, men spotify har ju ALL (nästan) musik. På spotify betalar man alltså prenumerationen för att kunna lyssna på all musik på samma ställe. På Netflix betalar man för att se alla Netflix-serier på samma ställe (Netflix), men man måste också prenumerera på HBO för att se deras serier. 

Så visst har bägge moats, och stickiness, i och med att man MÅSTE vara prenumerant för att få se de serier man gillar. Deras moat sitter alltså inte i tjänsten i sig, utan i de licenser dom sitter på. Men en tjänst som skulle slå ut både Netfix och HBOs moat mot konsumenterna är en tjänst där man kan titta på ALLA serier och filmer på ett och samma ställe. Den tjänsten skulle i alla fall jag tycka var mycket bättre. Problemet är däremot att Netflix och HBO aldrig kommer släppa sina licenser till en tredje part. Därför ser vi (och kommer se i framtiden) ett krig mellan dessa nöjesjättar.

Man måste alltså pumpa hur mycket pengar som helst in i att producera nya intellektuella properties (IPs), för att det är där deras moat sitter. Den som sitter med flest och bäst IPs kommer ha flest prenumeranter. När kunden sett alla HBOs serier, finns ingen anledning att fortsätta prenumerera, om det inte kommer fler fängslande serier. Man måste investera ofantliga summor i att underhålla sin moat. Blir säsong X av serie Y inte lika bra som innan, slutar folk titta och prenumerationen kommer inte förnyas. 

Så hur bra är deras moat? Det är svårt att säga, men än så länge verkar båda vara otroligt duktiga på att utveckla nya serier som fängslar tittare i extrema binge-sessioner. Men kundlojaliteten är i mina ögon helt obefintlig. Det spelar ingen roll på vems webbsida man tittar, så länge man får åtkomst till de serierna man gillar.

Jag ser het enkelt en missmatchning mellan erbjudandet och det kunden efterfrågar.

Kunden = “Ett ställe att ser alla mina favoritserier och filmer”

Netflix = “Netflix-serier”, HBO = “HBO-serier”, BBC = “BBC-serier”

Kunden måste alltså vara kund hos samtliga som erbjuder dessa serier. Ser man på GoT, Sherlock, och House of Cards, måste man vara kund hos alla tre. Däremot har jag förstått att Netflix har en liten edge där dom har en del barnprogram. Så är ungarna gnälliga kan föräldrar trycka en padda i famnen på dem med netfix på. Vidare ser jag massa problem som det med Intellektuell property skapar för kundnyttan. Speciellt för oss som bor i Sverige, som kanske måste se serier och dylikt långt efter våra nordamerikanska och brittiska vänner.

Nu blev det här ett ganska långt och ostrukturerat inlägg, men jag har gått ganska länge och funderat på Netfix och deras moat. Sammanfattningsvis ser jag problem i att Netfix moat kräver väldigt stora investeringar för att bibehållas. Så Netflix kan säkert fortsätta leverera fantastisk avkastning, eller så kan någon serie  floppa, och man har “slösat” investeringen i den IPn. Däremot har samtliga dessa medvind av cord-cutting trenden. Alla dessa erbjuder bättre tjänster än vanlig linjär TV. Jag menar vem skulle betala för att se reklamfylld tv? Men dom tappar säkert ganska mycket på pirat-streaming, och de legala kostnaderna som kommer av att jaga dessa.

Jag har inte räknat på Netflix, om du har det får du gärna dela med dig av kostnader och andra intressanta siffror! Nu önskar jag dig trevlig Netfix-binge, och dela gärna med dig av vad du tycker om Netflix!

/T

2016 till 2017

Gott Nytt År!
Här kommer en liten text om vad jag ska göra bättre under 2017, och take-aways från 2016.

Två små kom-ihåg-meningar: Under 2017 och framöver, ska jag bli bättre på att göra min DD innan jag kastar mig på köpknappen. Jag ska komma ihåg att det aldrig är bråttom att köpa!

Under 2017 kommer jag ändra min portföljstrategi.
Jag har beslutat att kalla min nya approach för PizzaPortföljen, där idén är att få exponering mot en bredare exponering mot olika tillgångsklasser. Jag har satt upp en mål-pizza, som ska agera riktlinje, men porföljviktningen ska vara flexibel, så att jag har möjlighet att justera balanseringen mellan tillgångsslagen beroende på var jag hittar bra alternativ.

Tanken är att ha en balansering där Kärninnehav står för 50%. Dessa ska vara stora stabila bolag. 35% i småbolag, här är idén att om jag ska ha någon sorts edge, måste jag söka mig mot de mindre listorna där bolagen inte är liga analyserade. Här borde det även vara större chans att hitta felprissättningar, då de som generellt investerar på de mindre listorna inte är institutionella, eller proffs. Gemensamt för de här två kategorierna är att jag söker efter ög kvalité i portföljbolagen. Jag vill ha en bra business, styrd av en bra styrelse och ledning, samt god lönsamhet, stabilitet och effektivitet. Vidare tänkte jag ha 5% i olika indexfonder, 5% i fixed income/råvaror, och 5% kassa. Just nu har jag två globalfonder och två Emerging Markets fonder, och en frontier markets fond. Jag har lite fixed income, via P2P lending hos Lendify. Utöver detta har jag exponering mot guld och gold miners via ETF-erna GLD och GDX.

I slutet av 2016 uppdaterade jag mitt spreadsheet där jag trackar min portfölj, och så skrev jag ner en grov checklista som fungerar som stöd för min analysmodell. Den är ungefär 2 sidor med saker som jag måste komma ihåg och som jag ska kolla, i vissa fall använder jag ett kalkylark där jag för in historiska data från bolagsrapporterna.

De månatliga uppdateringarna kommer även upphöra, dels pga lågt intresse, men mest för att hjälpa mig att zooma ut, och tänka mer långsiktigt. Det kan även motverka mitt största problem, som är att jag handlar för mycket och för ofta. Det händer ofta att jag hittar ett bolag som jag tycker verkar intressant, och dyker in med huvudet först, utan att analysera bolaget ordentligt först. Detta leder tillbaka till den inledande meningen i det här inlägget. Dessa kan komma att ersättas av kvartals eller halvårsuppdateringar.

Avslutande på ämnet portfölj kan jag lägga 2016 till böckerna med en avkastning på ca 13%, med en sharpe-kvot på 1.19. Min portfölj hade i december en ungefärlig direktavkastning på 1%, på grund av min feta (60%) kassa.

Som en sista grej vill jag dela med mig av att jag och min kära sambo har blivit vegetarianer, eller med flexitarianer. Då vi inte köper kött eller djurprodukter, men vi tackar inte heller nej om vi skulle bli bjudna. Anledningen till att vi minskar vår djurkonsumtion är 1. de stackars djuren, och 2. #SparadKrona. Det är mycket billigare med diverse bönor, ärtor, och linser än vad det är med kött. Vi handlade ca 30 kg mat för ungefär 900 kr, på ICA. Svårmatchat om man ska ha kött, fisk, eller kycklingprodukter i kassen.

Det var allt för denna gång, må god avkastning välsigna er alla!
-Samuraimannen

Industrivärden, Lundbergs, och ICA Gruppen

Ni som följer mig på twitter såg säkert att jag funderade på att byta ut mitt innehav i ICA Gruppen mot Industrivärden,  och denna affär verkställde jag nu på morgonen. I detta inlägg tänkte jag förklara mina tankegångar bakom detta, och hur jag tänkte utveckla mina innehav i dessa aktier framöver.

Till att börja med kan vi notera att jag innan affären ägde pyttelite Lundbergs, och anledningen till detta är att Fredrik Lundberg har byggt upp ett fantastiskt fint bolag, men med över 35% i fastigheter (LE Lundbergs och Hufvudstaden), och utöver det 13% i Holmen. Just nu är jag av åsikten att Lundbergs är ganska dyrt prissatt, med tanke på exponeringen mot fastigheter, som förvisso är av toppkvalité, men jag tror mig kunna komma över Lundbergs-aktier avsevärt mycket billigare inom några år.

ICA Gruppen har jag haft väldigt länge i min portfölj, och de är tillsammans med Axfood (även i portföljen) klart marknadsdominerande på den svenska matvarumarknaden. Däremot gör man tvärt emot vad liknande företag i USA gör, nämligen expanderar utanför sitt expertisområde. På det planet tror jag Axfood gör mer rätt i att fokusera på det man kan bäst, och lämna det andra till någon som kan det bättre. ICA har utöver ica-butikerna Apotek Hjärtat, ICA banken, och Hemtex. Man har gjort sig av med InkClub.com och Cervera under 2015, men Hemtexförvärvet gjordes samma år. Här ser jag inga tecken på att man avser att skala av verksamheter som inte hör till matvarubutikerna, jag blir inte förvånad om vi ser fler förvärv framöver.

Industrivärden har jag haft i min portfölj i omgångar, och jag tycker Fredrik Lundberg spelat sina kort makalöst vackert. Innehaven är även väldigt attraktiva, störst är Handelsbanken, SCA, Sandvik, och Volvo. Industrivärden handlas även till en ganska attraktiv substansrabatt, närmare 15%, räknat på substansvärdet 192 kr/aktie den sista december 2016. Detta motsvararar hela bolagets innehav i ICA Gruppen plus Skanska.

Men jag har ju redan Industrivärden genom Lundbergs, och Industrävärden äger ju ICA…
Det är riktigt, även om ICA sprider ut sin verksamhet, så gör man även mycket rätt. ICA har en rejäl position på den svenska marknaden, och man utvecklar verksamheten ständigt. Bland annat med matköp på internet (någon som testat?). Jag vill fortsatt ha exponering mot ICA, men exponeringen jag får via Industrivärden (och Lundbergs) är tillräckligt för mig.

Lundbergs då? Jo tanken är att jag vill ha exponering mot bolag så som SHB, SCA och Skanska, men inte mot Lundbergs stora fastighetsbestånd (just nu). När Lundbergs kommer ner värderingsmässigt tvekar jag inte på att köpa. Långsiktigt tror jag båda bolagen kommer utvecklas bra, och jag äger dem gärna som kärninnehav framöver. En nackdel med detta upplägg är att det blir lite korsägande mellan Lundbergs och Industrivärden, så det kan jag behöva hålla koll på. Annars finns risken att jag har större exponering mot ett enskilt bolag än vad jag önskar.

Jag avslutar med två grafer från Industrivärdens och Lundbergs hemsidor, sär vi ser utvecklingen på substansvärdet för dem båda. För Industrivärden fanns data ända från 1994,Lundbergs visar från 2007.

Som jag nämnt tidigare, så äger jag både Lundbergs, köpte Industrivärden, och sålde hela innehavet i ICA idag. Jag ser fram emot att öka i både Lundbergs och Industrivärden.

Vad tycker ni om dessa tre bolag?
-Samuraimannen

Dividend Sweden

När jag letade efter intressanta bolag på de mindre listorna snubblade jag över denna varelse till bolag. Dividend Sweden har nog ett av de sämsta namnen jag har stött på, och det låter som namnet på ett riktigt skräpbolag. Därför tänkte jag titta lite noggrannare på Dividend Sweden, för att reda ut om det här är något att ha. Till en början tänkte jag försöka förklara bolagets affärsmodell, som går ut på att “erbjuda bolag listade på de mindre marknadsplatserna tjänster inom finansiell rådgivning, finansiering och ägarspridning”. Vad man åstadkommit verkar vara ny- och spridningsemmissioner i bolag som Multidocker, Ripasso Energy, Swemet, och Nickel Mountain Rescources. Detta verkar man göra antingen genom att Dividend Sweden köper på sig de aktier “kundbolaget” vill emittera, och sedan delar man ut dessa till aktieägarna. Eller genom att erbjuda aktieägarna i Dividend Sweden att teckna aktier i de nya bolagen.

Av diverse pressmeddelanden från Dividend Sweden framgår att man tagit in 20 M kr (i aktier och konvertibler) inför listning på NGM. Många av dessa konvertiblerna konverterades till aktier i november, så det utestående lånet är ca 2 m kr av 11.8 m kr. Sammanlagt har man utökat antalet aktier med 47 187 000, från 10 000 000. En aktie i slutet på 2015 är alltså värd ca 1/5 aktier idag.

För dessa pengar har man då köpt aktier i MultiDocker för ca 2.2 m kr och Ripasso Energy för 5.2 m kr. Detta blir totalt aktier för 7.4 millar. Vidare har man gett ägare i Dividend Sweden möjlighet att teckna aktier i Swemet och Nikel mountain resources.

Jag har tagit fram graferna från notering till idag för dessa bolag, och det är minst sagt blandade resultat.

multidocker multidocker nickel-m nickel-m swemet swemet ripasso ripasso

Gemensamt för dessa, undantaget Ripasso är att alla inleder första handelsdag med en röd stapel. Det verkar alltså som att de flesta som får tilldelning eller ett bolag utdelat till sig dumpar detta på första handelsdagen. Utvecklingen fram till idag har även varit blandad, Multidocker ligger på +19%, Nickel Mountain -4.4%, Swemet + 34% och Ripasso – 24%. Före dagens kursrusning i MultiDocker låg den på kyliga +1%.

Vad får man om man köper Dividend Sweden? Jo, man får tillgångar för 28 m kr, varav värdepapper står för 10 miljoner, och en kassa på 7.6 miljoner. Detta är betalt med 11.8 m kr i konvertibler och 13 mille i eget kapital enligt Q3 rapporten.

Men det har hänt en del sedan dess. Efter konvertering är det 2 miljoner i konvertibler och 16 millar i eget kapital. (minskning av konvertibellån 9.65 m och ökning av aktiekapital 2.8 millar). Det ger skulder+EK=18 m kr. Det bör innebära att tillgångarna minskat med 10 miljoner, Det borde motsvara utdelningen av Multidocker som man köpt för 2.2 m kr och Ripasso som man köpt för 5.2 m kr. I balansräkningen för Q3 återfinns däremot 10.1 m kr i värdepapper, dvs 2.7 miljoner mer än dessa två. Tidigare verkar man haft en post på 0.1 m kr i värdepapper, så det jag inte hittar är 2.6 m kr i aktier. Det redogörs inte i noter i Q3an och det känns tveksamt att man skrivit upp värdet på dessa. Alternativt kommer vi se dessa 2.7 m kr ligga kvar i balansräkningen, och minskningen i tillgångar istället kommer från av-/nedskrivning av fordringar.

Min slutsats är att det här bolaget känns svårt att värdera, man redovisar inte var omsättningen kommer ifrån, och bolagen de noterar känns inte som toppkvalité. Dessutom har man konvertibler ute som jag inte lyckas värdera på ett vettigt sätt. Det är nästan ingen handel i dem, och de handlas nästan 300% över nominellt värde. Det alternativet jag ser är att det uppstår felpirssättningar mellan konvertibeln och aktien. Men det här känns som ett ganska rangligt bygge enligt mig. Man har inga tillgångar och man redovisar inte värdepappren. Det positiva är att de enda skulderna man har är konvertibler på dryga 2 millar, däremot kostar dessa 10% i ränta. Anledningen är kanske att man inte får banklån.

Vill man desperat åt bolagen som Dividend Sweden delar ut/erbjuder att teckna, verkar det vara bättre att vänta till efter notering och köpa på sig när alla aktieägare i Dividend Sweden säljer.

Men konvertiblerna då?
Dessa har ett nominellt värde på 1 krona, och 40 öre i konvertibler ger 1 aktie i Dividend Sweden. Dessa betalar 10% i ränta, fördelat på två tillfällen. Dessa löper till 2020

Jag vet i ärlighetens namn inte hur man de facto värderar en konvertibel, men den bör bestå av en obligation, och en köpoption. Värderar vi den som en obligation, får vi 0.10 kr i utdelning per år, och sista året en återbetalning på 1 kr. Det ger ett break even pris på 1.3 kr, eller 130%. Vill man istället konvertera till aktier, blir den nominella utbetalningen 0.4 kr/ 1 kr = 2.5 aktier. detta avrundas nedåt, så 2 konvertibler get 5 aktier. Om aktierna kostar lika mycket som idag (1.2 kr) när det är dags att konvertera, blir värdet på en konvertibel 3.3 kr, eller 330%. Beräkningen jag har gjort är att jag satt Yield to maturity = 0 och letat vilket pris som uppfyller detta. I google sheets blev det =RATE(3,0.1,-1.3,1) i det första alternativet, och =RATE(3,0.1,-3.3,3) i det andra. där funktionen är =RATE(löptid, kupong, pris, återbetalning).

Vad tycker ni? Snurrade jag bort mig helt, eller håller ni med mig?
-Samuraimannen

Jag äger i skrivande stund inga aktier eller konvertibler i Dividend Sweden. Och inte heller i något annat bolag nämnt i detta inlägg. Men jag skulle kunna tänka mig att köpa konvertiblerna om dessa värderas till rejält bra pris.

Investor + Patricia Industries = falskt?

Hallå i stugan!
Här kommer en liten observation jag gjorde när jag var inne på Investors hemsida och klickade omkring. Det gäller dotterbolaget Patricia Industries, som äger Investors onoterade innehav.

Jag tror att vi inom en överskådlig framtid kan komma att se en notering av Patricia Industries, motiveringen kommer här.

På Investors hemsida mötte jag nyheten att Patricia industries har fått en ny hemsida, denna ligger inte under Investors domän, utan är helt fristående. Detta ledde mig till att fundera på hur Investor utvecklat Patricia industries. Till att börja med, startade man Patricia industries under 2015, och dåvarande VD för Investor Börje Ekholm blir VD. Patricia industries har sum uppdrag att utveckla och expandera Investors portfölj av onoterade innheav (exklusive EQT), och man har en egen styrelse och VD. Vidare kan tilläggas att det här är ingen billig styrelse. För att nämna några som sitter i denna styrelse: Börje Ekholm, Jacob Wallenberg, Johan Forssel, och Marcus Wallenberg. Dessa grabbar lär kosta en del om man vill ha dem bakom ratten. Givet att denna ledningsgrupp tar ut arvode (något jag utgår ifrån) betalar man dubbel “avgift” för förvaltningen av Patricias innehav. Det blir som en fond-i-fond, och dessa är ju knappast kostnadseffektiva.

Vidare noterar jag att den relativa storleken på innehaven i Patricia industries är försvinnande liten. Patricia industries uppgår till ca 20% av Investor, och det största innehavet i Patricia industries (Mölnycke Healthcare) uppgår till 7% av Investors totala portfölj. Enligt info från Investors hemsida ser innehaven ut såhär.

investors portf.PNG

Finansiella Placeringar är innehav med “obestämd placeringshorisont”.

Här ser vi ganska tydligt att det enda innehavet i Patricia Industries med någorlunda betydelse för Investor som helhet är Mölnycke. Portföljen med finansiella placeringar består av ett oidentifierat antal investeringar, men man redovisar de fem största på Investors hemsida. Varje enskilt innehav är även här försvinnande litet, och i skrivande stund ser det ut så här.

fin investm.PNG

För att summera mina observationer som enligt mig pekar på att man separerar Patricia Industries från Investor:

  1. Patricia industries är ett eget bolag med egen styrelse och VD
  2. Patricia industries enskilda innehav har mycket liten impact på Investor i helhet
  3. Man har en egen hemsida (patriciaindustries.com), helt frånskild Investor. Både grafiskt och egen toppdomän. (inte investorab.com/patricia…)

Jag tror helt enkelt att Patricia Industries kommer att få leva sitt egna liv, fritt från Investor. Det blir billigare för Investor, och det låter Investor fokusera på de större och viktigare innehaven där man får bättre avkastning på nedlagda resurser. Både Atlas Copco och ABB har ju haft det lite motigt, och står sammanlagt för 31% av Investor. Något som talar emot detta är att man på Patricia Industries tydligt skriver att man är en del av Investor AB, och att Patricia-styrelsen är fullpackad med Investor-toppar.

Sammanfattningsvis tycker jag stegen som Investor tagit pekar på att man är i färd med att sälja ut Patricia industries, kanske till börsen. Jag är villig att gå så långt som att säga Patricia Industries till börsen innan 2018, kom ihåg var ni hörde det först ;-).

Tror en ipo skulle bli ofantligt övertecknad i dagens ipo-hausse-klimat. Ännu mer när det är storfräsare som Investor som står i ägarboken. Vad tror ni?

#PatriciaIndustriesIPO
-Samuraimannen