Category: Blog

I wanted to write a post sharing my thoughts about gaming (computer games) companies, and give a tour of how I think about computer games from the investors vantage point. First, let me share my history regtarding computer games! I have been playing computer games for as long as i can remember, for example, I purchased both Counter-Strike 1.6 and Counter-Strike:Source in 2006, at 12 years of age. Counter-Strike is probably the most well known competitive FPS game today, inspired by Quake and Unreal Tournament. The next game I played a lot was probably Left-4-Dead, purchased in 2009, which is a team based first-person shooter, where 4 players are “Survivors” in a  zombie apocalyupse, and 4 players control special zombies whose goal it is to stop the survivors from reaching the safe house. I played this quite a lot with a mate, where we would try to find alternative routes, and often rushed the opponents. Unfortunately I did not enjoy the second Left 4 Dead game quite as much as the first game. During the same time period, I played some Team Fortress 2, before getting into League of Legends. I started playing LOL in 2010, and I played it extensively untill early 2012, which is when I got my hands on a Dota 2 beta key. At the time of writing this, I have played over 2700 hours of Dota 2, making it the most played game in my arsenal by far. I played Dota 2 through all of high school, but quit as i began studying at a univeristy. Since then it has been sort of a “on-and-off” relationship between me and Dota 2. I have also tried out several other games, such as Starcraft 2, Guildwars 2, Terraria, the Battlefield games, the Assassins Creed games, GTA, et cetera. Currently im mainly playing Overwatch, where I have over 400 hours on record. Other games where I have a not-insignificant amount of hours on record are: the Counter-Strike games (CS1.6, CS:S, and CS:GO), where I have collectively over 360 hours, 340 hours of TF2, guessing over 400 hours of League of Legends, 250 hours of Left 4 Dead, and 80 hrs of L4D2. Add to that several games where I have around 100 hours of playtime, such as Dungeon Defenders,  Garrys Mod, Terraria, Subnautica, Oxygen Not Included, and Global Agenda. Plus several other games where I dont know how many hours I have on record. Thus, to summarize, I am a major computergame enthusiast. I love playing computergames, and I love getting better in said games. Regarding genres, I have played mostly Real-Time Strategy games (RTS) and First-Person Shooters (FPS), but I also enjoy other games such as Storyline based role-playing games (RPG), and survival games.

This is all fantastically interesting, but lets talk games, and what makes these games popular and “good”.

I think it is wise to categorize games into different “classes” of games. Lets divide them into “Competitive”, and “Recreational” and “Super Casual”. This might probably be more of a scale, in reatlity. Thus it is not black and white, but there is rather a gradient where a game is somewhere between competitive and recreational/casual. The purpose of these categories is to help understand which games compete against which, since I guess we can all agree that Candy-Crush does not in any way compete with Couter-Strike:Global Elite or Starcraft, but does Fortnite compete with Call of Duty? I’ll give some sort of description of the categories below.

Competitive
A game gets put in this category if it has a significant level of tournaments and a competitive scene. Games in this category often have very high skill ceelings, and may be played in team-vs-team setings, or in a one-vs-one stetting. Some examples of competitive games are Quake, Starcraft and Starcraft 2, the Counter-Strike games, Dota 2, League of Legends, and Overwatch. Competitive games compete with other competitive games, and take a significant time investment by the player base in order to get to the average level of skill. One interesting aspect of competitive games is to analyze the distribution of the player base. In other words, how many players play the game competitively and how  many play it casually. Sort of the skewedness of the player population. For example, im guessing that Starcraft 2 has less casual players in relationship to the number of competitive players, whereas Overwatch has a flatter distribution, meaning that more casual players play it in relation to the number of pro players. Competitive games often have pro players, some which can play for a living, and a wide following of game enthusiasts. Im thinking that this segment targets teens and younger adults, let’s  say 15- to 30 year-olds, playing on PC.

Recreational
This category includes all games that are single-player games, games focused on the story telling, or less competitive multiplayer games, et cetera. This is probably the most populated category of games, since most games are not aimed at being a hardcore competitive game, but more emphasis on the story, the player experience, and other factors like that. These games are played for the fun of it, for an amazing player experience, or in a similar way of reading a fiction book or watching a movie. Some of the games in the recreational category are the Fallout games, Assassins Creed Franchise, GTA franchise, Elder Scrolls franchise, the Battlefield franchise, et cetera. This is the broadest category in terms of target audience, which is everything from 10- to 45- year-olds, playing on PC or XBOX, PlayStation, Nintendo consoles, et cetera.

Super Casual
This genre captures most mobile games, such as Candy Crush Saga, and most other games whose name ends with “Saga”. It also includes browser games, and so on. This genre is mostly directed towards a new generation of “gamers”. These games are played when there is some time to kill, such as on the commute, commercial break on the TV, waiting for the coffe to brew, etc. 

Now that we have these arbitrary categories setteled, lets talk about the gaming eco system. Behold my fantastic MS Paint skills! I’ll go through this “model” step by step, and share my thinking on how this all ties together, and hopefully shed some light on the business of games. This should be preceeded by a disclaimer, that I am only speculating, and have no actual experience of working within the gaming industry. This is how I think the gaming industry ties together.

The first point is the Creators of the games, the game studio or game company. This is where companies such as Activision Blizzard, Electronic Arts, Ubisoft, TakeTwo interactive, Paradox Interactive, Nintendo, Square Enix, G5 Entertainment, et cetera. These actors create the games and the intellectual properties surrounding it (brand, story, characters, et cetera), and they make money from selling copies of games, subscriptions, or from in game transactions, (known as micro-transactions). These parties have to get the games to their target audience, and this can either be done with the help of a publisher, or by themselves (known as independently, which makes them an “indie developer”).

Publishers help content creators in their efforts to push the finished game to market. Most of the larger content creators also have very developed publishing divisions, and there are players focusing mainly on publishing. Notable publishers are Nintendo, EA, ActivisionBlizzard, Microsoft, Sega, 505 Games, Ubisoft, Konami, and Telltale Games. These guys make money from the sales of the games that they publish, and are commonly partnering with certain game developers, since they both profit from a successful game launch.

The games published has to reach the end user somehow, this is either through Retail (physical copies), or through Digital distribution. This has obviously shifted from exclusively retail, where you had to go to the store and buy a ohysical copy of the game, to digital distribution, where you purchase the game online, and then receive a digital copy of the game. This has brought distribution costs down significantly, ince there is no need for pushing the games into stores such as GameStop, and there is no need to distribute shipments of CD’s or DVDs. The largest distribution platform for PC is probably Steam, which is owned by Valve. For consoles, there are the respective marketplaces for XBOX and PlayStation. There are also alternatives to Steam, such as EA’s Origin, and CD Project Red’s GOG (Good Old Games), Blizzards own platform BattleNet, and probably others. My guess is that Steam dwarfs all other digital distribution platforms on PC.

Once the game reaches the hands of the Consumer, he or she obviously plays the game. This brings us to a second ecosystem, which is Streaming, E-Sports, and the Pro-scene. Streaming refers to the group of players that stream their gameplay through (most popularly) Twitch, owned by Amazon, or other newer streaming services such as Mixer, YouTube Gaming, even Twitch or Facebook. Many players also make video content from their gameplay, most commonly for a YouTube audience. There is a fraction of players that can actually do this for a living, where they earn their wages through ad-revenue. Furthermore, there is a wide E-Sports scene, where players actually play professionaly. This is a topic for another time, but here is a placeholder for a future post on the topic of investing in E-Sports.

Let’s talk about investing opportunities in this fantastically interesting sector! Most publicly available inveting opportunities are contained to the content creators, some of which also have publishing divisions or own publishing companies. I think there are three main factors to concider when analyzing video game companies.

These factors are:

1. Are their games good
2. What business model do they use
3. Standard financial evaluation

In order to evaluate the first point, we have to figure out which category of games the title belongs in. Then, one must compare it to other games in that category. This comparison should be limited to the games genre, making pairs of ccategory and genre, for example “Competitive FPS”, “Recreational Adventure”, “Supercasual FPS”, “Recreational Horror”. If there is a new adventure game announced, one has to try and evaluate if it is a competitive game, recreational game, or super casual, in order to compare it to other games on the same level of competitiveness. This is why comparing Counter-Strike to candy crush is ridiculus, while comparing DOTA 2 to League of Legends is not. The “goodness” of the game is often very difficult to predict, but I recommend watching actual gameplay footage if there is any released, or watching trailers. When watching trailers, note if the trailer is inside the actual game engine, or a “video”. In other words, is the trailer generated within the game itself, or is it merely a “mockup” video. If it is a video, disregard any grapichs you see, but you can observe, for example, how deep the characters feel, how is the world in which the game is set, is the story compelling, et cetera. If the footage is “actual game footage”, then also note how the visuals look, but be reminded that graphics and visuals are secondary to gameplay. Gameplay is king, visuals is queen. Other clues on how “good” the game is, can be drawn from the studios previously released games. A studio or company that has a history of releasing good games are more likely to keep releasing more good games. And vice versa. Evaluating publisher and game developers history can be done bye examining how the previously released games have performed. Look at the rankings on Steam, the reviews, viewer data from Twitch, et cetera. It is important that you get an idea of how good you think the products have been historically. Finally, I’d advice to check Reddit, specifically if there is a subreddit for the game or the previous games released.

This post is under construction, and is published unfinished. This is where I left off, and I expect to finish writing this post soon.

Jag har använt börsdata flitigt under ca ett år, och tänkte summera mina tankar och funderingar kring verktyget. Jag är premium-kund, och använder mig mest av exportfunktionen, samt de fundamentala nyckeltalen.

Vad är Börsdata

Börsdata.se är en tjänst som enligt dem själva “strävar efter att presentera finansiell information för investerare på ett nytt och innovativt sätt. Vi ger en unik överblick över aktiemarknaden med upp till 10 års historik över enskilda börsbolag, sektorer och branscher. Vår ambition är att vara den ledande informationskällan inom fundamental analys och nyckeltal”.

Kort sammanfattat kan man säga att de presenterar data gällande bolag. De har tre prisnivåer, gratis, premium, och pro. Som gratisanvändare kan man bara se ett mycket litet utbud av nyckeltal, och bara använda en screener med förutbestämda nyckeltal. Som premium får man ta del av samtliga nyckeltal, alla nyckeltal i screenern, strategi-funktionerna, och använda export-funktionen. Som pro får man utöver det tillgång till estimat från SME. Du kan läsa mer på Börsdatas “Om Oss”-sida.

Fördelar

Den största fördelen med Börsdata är att det går väldigt snabbt att för en överblick över ett bolag, och få en känsla om det är något att gräva djupare i. Man får direkt en bild över hur försäljning och resultat har utvecklats, bolagets skuldsättning, och hur bolaget är värderat.

Den andra fördelen är att det finns väldigt mycket data, som man dels kan screena i Börsdatas egna screener, eller exportera till Excel. Den sistnämnda, alltså att exportera till Excel, är den funktion jag tycker är bäst.

Nackdelar

Den största nackdelen är att man inte ser hela redovisningen som den är redovisad av bolaget. Det går inte att se hur kostnaderna är fördelade, vad som utgör försäljningen, eller andra viktiga datapunkter. Mest väsentligt är att man inte kan se om bolaget aktiverar eller kostnadsför utvecklingskostnader, och att CapEx beräknas fel. Detta gör att jag nästan aldrig använder annat än exportfunktionen, och nyckeltalsfunktionerna.

Hur använder jag Börsdata

Det jag oftast gör är att jag kör en screener med ett antal sparade nyckeltal, exporterar det till excel för att kunna beräkna EVEBIT/EBIT-tillväxt och EVE/Vinsttillväxt. På senare tid har jag dock hittat Börsdatas export-funktion, som har stöd för 30 nyckeltal. Den långa listan på alla börsbolag i Norden och några i USA, exporterar jag till Excel, där jag beräknar några egna nyckeltal, och börjar plocka bort bolag jag ej är intresserad av på basis av till exempel lönsamhet. Det blir ungefär som en jättescreener, som du i framtiden kan läsa mer om här: Hur jag screenar medBörsdata. Den listan som blir kvar är den listan jag går till först när jag letar nya bolag att investera i. De eventuella kandidaterna analyserar jag enligt min strategi i Excel.

Börsdata är också jättehändigt när det gäller att svara på frågan “Vad tycker du om Bolag X”. Istället för att gå genom min ganska tidskrävande Excel-analys, kan jag snabbt kolla börsdata och därefter säga om det är något jag skulle tycka rättfärdigar djupare analys eller en “ten foot pole”. En spoiler alert är att de flesta rör jag inte ens med en ten foot pole.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Börsdata är en tjänst som underlättar fantastiskt mycket, men man måste fortfarande göra det tunga arbetet själv. Främsta feature är att exportera alla bolag på Nordens börser med 30 nyckeltal, och att på 5 min kunna såga kompisarnas nya case. Börsdata har också en funktion för teknisk analys, och även flera sådana nyckeltal, inget av vilka jag använder så jag kan ej uttala mig om dessa. För mig är det värt pengarna att vara premium-kund, särskilt eftersom jag är medlem i Unga Aktiesparare och får rabatt.

Det var mina åsikter om Börsdata, använder du Börsdata?

Efter att ha lyssnat på senaste avsnittet av KAPITALET, Jacob Bursells podcast, investerade jag i lån till ett bolag som ska erbjuda el via solceller till en by som heter Sibanga i Kenya. Den förväntade avkastningen är lite drygt 6%, men det är enligt mig förenat med ganska hög risk.

Risken är givetvis att bolaget inte återbetalar lånet, och för mig här hemma i Sverige känner jag mig ganska långt bort från Sibanga. Däremot fick jag ett bra intryck av Trine, och eftersom Jacob också testar plattformen känns riskerna rimliga. Jag investerade det minsta möjliga beloppet i det projektet, och om bolaget hamnar på obestånd ser jag det helt enkelt som en liten donation. I just det projektet har GP Batteries valt att spegla alla investerares investeringar, vilket ökar chansen att projektet blir fullt finansierat. Förhoppningsvis får flera tusen människor miljövänlig el, och jag får lite ränta.

Låter det intressant, eller om du vill läsa mer om Trine, fick jag i och med min investering en rekryteringslänk. Om du använder länken, och sedan väljer att investera i ett projekt, får vi båda en “gift card” på 10 euro som kan investeras via Trine. Jag är inte säker, men jag tror att du borde kunna använda Jacobs kampanjkod KAPITALET, för att få 15 euro att investera för. Den koden skriver man in samtidigt som man väljer belopp att investera.

Min rekryteringslänk: https://www.jointrine.com/just-invested/15102

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina åsikter om Netflix och HBO (TimeWarner), och varför jag inte investerar i någon av dem.

Mitt största problem med affärsmodellen är att jag ser en potentiell konkurrent som tar 90% av Netflix och HBOs tittare. Men först tänkte jag diskutera deras moat, och consumer stickiness.

Vad jag anser deras moat är, är deras egenutvecklade serier. Vill man se Breaking Bad, House of Cards, Orange is the new black, eller Stranger Things, måste man göra det på Netflix. Vill man däremot se Game of Thrones och Westworld, måste man göra det på HBO, och vill man se BBCs serier, till exempel Peaky Blinders eller Sherlock, måste man göra det via BBC för att inte behöva vänta tills dom delar med sig av licenserna till Netflix eller liknande. Det gör att man måste vara prenumerant hos både Netflix och HBO, plus eventuellt BBC, för att se alla serier man vill. Utöver detta erbjuder Netflix ett mediokert utbud av filmer och serier. 

Vi vill gärna se Netfix som filmernas Spotify, men spotify har ju ALL (nästan) musik. På spotify betalar man alltså prenumerationen för att kunna lyssna på all musik på samma ställe. På Netflix betalar man för att se alla Netflix-serier på samma ställe (Netflix), men man måste också prenumerera på HBO för att se deras serier. 

Så visst har bägge moats, och stickiness, i och med att man MÅSTE vara prenumerant för att få se de serier man gillar. Deras moat sitter alltså inte i tjänsten i sig, utan i de licenser dom sitter på. Men en tjänst som skulle slå ut både Netfix och HBOs moat mot konsumenterna är en tjänst där man kan titta på ALLA serier och filmer på ett och samma ställe. Den tjänsten skulle i alla fall jag tycka var mycket bättre. Problemet är däremot att Netflix och HBO aldrig kommer släppa sina licenser till en tredje part. Därför ser vi (och kommer se i framtiden) ett krig mellan dessa nöjesjättar.

Man måste alltså pumpa hur mycket pengar som helst in i att producera nya intellektuella properties (IPs), för att det är där deras moat sitter. Den som sitter med flest och bäst IPs kommer ha flest prenumeranter. När kunden sett alla HBOs serier, finns ingen anledning att fortsätta prenumerera, om det inte kommer fler fängslande serier. Man måste investera ofantliga summor i att underhålla sin moat. Blir säsong X av serie Y inte lika bra som innan, slutar folk titta och prenumerationen kommer inte förnyas. 

Så hur bra är deras moat? Det är svårt att säga, men än så länge verkar båda vara otroligt duktiga på att utveckla nya serier som fängslar tittare i extrema binge-sessioner. Men kundlojaliteten är i mina ögon helt obefintlig. Det spelar ingen roll på vems webbsida man tittar, så länge man får åtkomst till de serierna man gillar.

Jag ser het enkelt en missmatchning mellan erbjudandet och det kunden efterfrågar.

Kunden = “Ett ställe att ser alla mina favoritserier och filmer”

Netflix = “Netflix-serier”, HBO = “HBO-serier”, BBC = “BBC-serier”

Kunden måste alltså vara kund hos samtliga som erbjuder dessa serier. Ser man på GoT, Sherlock, och House of Cards, måste man vara kund hos alla tre. Däremot har jag förstått att Netflix har en liten edge där dom har en del barnprogram. Så är ungarna gnälliga kan föräldrar trycka en padda i famnen på dem med netfix på. Vidare ser jag massa problem som det med Intellektuell property skapar för kundnyttan. Speciellt för oss som bor i Sverige, som kanske måste se serier och dylikt långt efter våra nordamerikanska och brittiska vänner.

Nu blev det här ett ganska långt och ostrukturerat inlägg, men jag har gått ganska länge och funderat på Netfix och deras moat. Sammanfattningsvis ser jag problem i att Netfix moat kräver väldigt stora investeringar för att bibehållas. Så Netflix kan säkert fortsätta leverera fantastisk avkastning, eller så kan någon serie  floppa, och man har “slösat” investeringen i den IPn. Däremot har samtliga dessa medvind av cord-cutting trenden. Alla dessa erbjuder bättre tjänster än vanlig linjär TV. Jag menar vem skulle betala för att se reklamfylld tv? Men dom tappar säkert ganska mycket på pirat-streaming, och de legala kostnaderna som kommer av att jaga dessa.

Jag har inte räknat på Netflix, om du har det får du gärna dela med dig av kostnader och andra intressanta siffror! Nu önskar jag dig trevlig Netfix-binge, och dela gärna med dig av vad du tycker om Netflix!

/T

Gott Nytt År!
Här kommer en liten text om vad jag ska göra bättre under 2017, och take-aways från 2016.

Två små kom-ihåg-meningar: Under 2017 och framöver, ska jag bli bättre på att göra min DD innan jag kastar mig på köpknappen. Jag ska komma ihåg att det aldrig är bråttom att köpa!

Under 2017 kommer jag ändra min portföljstrategi.
Jag har beslutat att kalla min nya approach för PizzaPortföljen, där idén är att få exponering mot en bredare exponering mot olika tillgångsklasser. Jag har satt upp en mål-pizza, som ska agera riktlinje, men porföljviktningen ska vara flexibel, så att jag har möjlighet att justera balanseringen mellan tillgångsslagen beroende på var jag hittar bra alternativ.

Tanken är att ha en balansering där Kärninnehav står för 50%. Dessa ska vara stora stabila bolag. 35% i småbolag, här är idén att om jag ska ha någon sorts edge, måste jag söka mig mot de mindre listorna där bolagen inte är liga analyserade. Här borde det även vara större chans att hitta felprissättningar, då de som generellt investerar på de mindre listorna inte är institutionella, eller proffs. Gemensamt för de här två kategorierna är att jag söker efter ög kvalité i portföljbolagen. Jag vill ha en bra business, styrd av en bra styrelse och ledning, samt god lönsamhet, stabilitet och effektivitet. Vidare tänkte jag ha 5% i olika indexfonder, 5% i fixed income/råvaror, och 5% kassa. Just nu har jag två globalfonder och två Emerging Markets fonder, och en frontier markets fond. Jag har lite fixed income, via P2P lending hos Lendify. Utöver detta har jag exponering mot guld och gold miners via ETF-erna GLD och GDX.

I slutet av 2016 uppdaterade jag mitt spreadsheet där jag trackar min portfölj, och så skrev jag ner en grov checklista som fungerar som stöd för min analysmodell. Den är ungefär 2 sidor med saker som jag måste komma ihåg och som jag ska kolla, i vissa fall använder jag ett kalkylark där jag för in historiska data från bolagsrapporterna.

De månatliga uppdateringarna kommer även upphöra, dels pga lågt intresse, men mest för att hjälpa mig att zooma ut, och tänka mer långsiktigt. Det kan även motverka mitt största problem, som är att jag handlar för mycket och för ofta. Det händer ofta att jag hittar ett bolag som jag tycker verkar intressant, och dyker in med huvudet först, utan att analysera bolaget ordentligt först. Detta leder tillbaka till den inledande meningen i det här inlägget. Dessa kan komma att ersättas av kvartals eller halvårsuppdateringar.

Avslutande på ämnet portfölj kan jag lägga 2016 till böckerna med en avkastning på ca 13%, med en sharpe-kvot på 1.19. Min portfölj hade i december en ungefärlig direktavkastning på 1%, på grund av min feta (60%) kassa.

Som en sista grej vill jag dela med mig av att jag och min kära sambo har blivit vegetarianer, eller med flexitarianer. Då vi inte köper kött eller djurprodukter, men vi tackar inte heller nej om vi skulle bli bjudna. Anledningen till att vi minskar vår djurkonsumtion är 1. de stackars djuren, och 2. #SparadKrona. Det är mycket billigare med diverse bönor, ärtor, och linser än vad det är med kött. Vi handlade ca 30 kg mat för ungefär 900 kr, på ICA. Svårmatchat om man ska ha kött, fisk, eller kycklingprodukter i kassen.

Det var allt för denna gång, må god avkastning välsigna er alla!
-Samuraimannen

Ni som följer mig på twitter såg säkert att jag funderade på att byta ut mitt innehav i ICA Gruppen mot Industrivärden,  och denna affär verkställde jag nu på morgonen. I detta inlägg tänkte jag förklara mina tankegångar bakom detta, och hur jag tänkte utveckla mina innehav i dessa aktier framöver.

Till att börja med kan vi notera att jag innan affären ägde pyttelite Lundbergs, och anledningen till detta är att Fredrik Lundberg har byggt upp ett fantastiskt fint bolag, men med över 35% i fastigheter (LE Lundbergs och Hufvudstaden), och utöver det 13% i Holmen. Just nu är jag av åsikten att Lundbergs är ganska dyrt prissatt, med tanke på exponeringen mot fastigheter, som förvisso är av toppkvalité, men jag tror mig kunna komma över Lundbergs-aktier avsevärt mycket billigare inom några år.

ICA Gruppen har jag haft väldigt länge i min portfölj, och de är tillsammans med Axfood (även i portföljen) klart marknadsdominerande på den svenska matvarumarknaden. Däremot gör man tvärt emot vad liknande företag i USA gör, nämligen expanderar utanför sitt expertisområde. På det planet tror jag Axfood gör mer rätt i att fokusera på det man kan bäst, och lämna det andra till någon som kan det bättre. ICA har utöver ica-butikerna Apotek Hjärtat, ICA banken, och Hemtex. Man har gjort sig av med InkClub.com och Cervera under 2015, men Hemtexförvärvet gjordes samma år. Här ser jag inga tecken på att man avser att skala av verksamheter som inte hör till matvarubutikerna, jag blir inte förvånad om vi ser fler förvärv framöver.

Industrivärden har jag haft i min portfölj i omgångar, och jag tycker Fredrik Lundberg spelat sina kort makalöst vackert. Innehaven är även väldigt attraktiva, störst är Handelsbanken, SCA, Sandvik, och Volvo. Industrivärden handlas även till en ganska attraktiv substansrabatt, närmare 15%, räknat på substansvärdet 192 kr/aktie den sista december 2016. Detta motsvararar hela bolagets innehav i ICA Gruppen plus Skanska.

Men jag har ju redan Industrivärden genom Lundbergs, och Industrävärden äger ju ICA…
Det är riktigt, även om ICA sprider ut sin verksamhet, så gör man även mycket rätt. ICA har en rejäl position på den svenska marknaden, och man utvecklar verksamheten ständigt. Bland annat med matköp på internet (någon som testat?). Jag vill fortsatt ha exponering mot ICA, men exponeringen jag får via Industrivärden (och Lundbergs) är tillräckligt för mig.

Lundbergs då? Jo tanken är att jag vill ha exponering mot bolag så som SHB, SCA och Skanska, men inte mot Lundbergs stora fastighetsbestånd (just nu). När Lundbergs kommer ner värderingsmässigt tvekar jag inte på att köpa. Långsiktigt tror jag båda bolagen kommer utvecklas bra, och jag äger dem gärna som kärninnehav framöver. En nackdel med detta upplägg är att det blir lite korsägande mellan Lundbergs och Industrivärden, så det kan jag behöva hålla koll på. Annars finns risken att jag har större exponering mot ett enskilt bolag än vad jag önskar.

Jag avslutar med två grafer från Industrivärdens och Lundbergs hemsidor, sär vi ser utvecklingen på substansvärdet för dem båda. För Industrivärden fanns data ända från 1994,Lundbergs visar från 2007.

Som jag nämnt tidigare, så äger jag både Lundbergs, köpte Industrivärden, och sålde hela innehavet i ICA idag. Jag ser fram emot att öka i både Lundbergs och Industrivärden.

Vad tycker ni om dessa tre bolag?
-Samuraimannen

Hallå i stugan!
Här kommer en liten observation jag gjorde när jag var inne på Investors hemsida och klickade omkring. Det gäller dotterbolaget Patricia Industries, som äger Investors onoterade innehav.

Jag tror att vi inom en överskådlig framtid kan komma att se en notering av Patricia Industries, motiveringen kommer här.

På Investors hemsida mötte jag nyheten att Patricia industries har fått en ny hemsida, denna ligger inte under Investors domän, utan är helt fristående. Detta ledde mig till att fundera på hur Investor utvecklat Patricia industries. Till att börja med, startade man Patricia industries under 2015, och dåvarande VD för Investor Börje Ekholm blir VD. Patricia industries har sum uppdrag att utveckla och expandera Investors portfölj av onoterade innheav (exklusive EQT), och man har en egen styrelse och VD. Vidare kan tilläggas att det här är ingen billig styrelse. För att nämna några som sitter i denna styrelse: Börje Ekholm, Jacob Wallenberg, Johan Forssel, och Marcus Wallenberg. Dessa grabbar lär kosta en del om man vill ha dem bakom ratten. Givet att denna ledningsgrupp tar ut arvode (något jag utgår ifrån) betalar man dubbel “avgift” för förvaltningen av Patricias innehav. Det blir som en fond-i-fond, och dessa är ju knappast kostnadseffektiva.

Vidare noterar jag att den relativa storleken på innehaven i Patricia industries är försvinnande liten. Patricia industries uppgår till ca 20% av Investor, och det största innehavet i Patricia industries (Mölnycke Healthcare) uppgår till 7% av Investors totala portfölj. Enligt info från Investors hemsida ser innehaven ut såhär.

Finansiella Placeringar är innehav med “obestämd placeringshorisont”.

Här ser vi ganska tydligt att det enda innehavet i Patricia Industries med någorlunda betydelse för Investor som helhet är Mölnycke. Portföljen med finansiella placeringar består av ett oidentifierat antal investeringar, men man redovisar de fem största på Investors hemsida. Varje enskilt innehav är även här försvinnande litet, och i skrivande stund ser det ut så här.

För att summera mina observationer som enligt mig pekar på att man separerar Patricia Industries från Investor:

1. Patricia industries är ett eget bolag med egen styrelse och VD
2. Patricia industries enskilda innehav har mycket liten impact på Investor i helhet
3. Man har en egen hemsida (patriciaindustries.com), helt frånskild Investor. Både grafiskt och egen toppdomän. (inte investorab.com/patricia…)

Jag tror helt enkelt att Patricia Industries kommer att få leva sitt egna liv, fritt från Investor. Det blir billigare för Investor, och det låter Investor fokusera på de större och viktigare innehaven där man får bättre avkastning på nedlagda resurser. Både Atlas Copco och ABB har ju haft det lite motigt, och står sammanlagt för 31% av Investor. Något som talar emot detta är att man på Patricia Industries tydligt skriver att man är en del av Investor AB, och att Patricia-styrelsen är fullpackad med Investor-toppar.

Sammanfattningsvis tycker jag stegen som Investor tagit pekar på att man är i färd med att sälja ut Patricia industries, kanske till börsen. Jag är villig att gå så långt som att säga Patricia Industries till börsen innan 2018, kom ihåg var ni hörde det först ;-).

Tror en ipo skulle bli ofantligt övertecknad i dagens ipo-hausse-klimat. Ännu mer när det är storfräsare som Investor som står i ägarboken. Vad tror ni?

#PatriciaIndustriesIPO
-Samuraimannen

Long time no see!
I have been having my hands full this spring and summer. That’s why I haven’t had the time to post at all lately.

Here’s a quick update for you out there, I have spent all summer working, and this semester (Autumn 2016) will be spent abroad! I’m currently attending an exchange semester in Oslo, at the bachelor level. I have been here almost two months and so far it has been so much fun! Both to meet a lot of new and exiting people from all over the world, and I have made so many new friends. As well as attending a higher quality university than the one in my home town!

In preparation of this, I have been working a lot. Both with my studies as the spring semester finished up, but also with my working situation. I got work during the summer, but this started a little too early, so it overlapped quite a lot with my studies AND my part-time work. (So happy that situation has passed, and that I made it without getting burned out as F…)

This also required me to simplify thing relating to my investing/personal finance. I have sold off a lot of my stocks, not because I don’t think they are good investments, but because I don’t have time to be as active as I want with my investments. Therefore I had to sell all my international investment, keeping the Swedish investment companies. I have also set up automatic investments in two different global index funds (Länsförsäkringar and SPP), and two different emerging market index funds (also Länsförsäkringar and SPP). Both are low-cost passive index funds.

I am also breaking up with one of my two internet brokers 😥 . But for simplicity I prefer to have everything in one place. I  am still far below the level of Deposit Insurance  so that is not an issue here, but when that becomes an issue I am not reluctant to go back to having two brokerages.

That said, coming back to the topic of my education. I have seriously considered taking a standard Bachelor+Master instead of the very Swedish/Nordic Civilekonom (4 year programme)+5th year master. This means I have to really apply myself next semester to clean up the courses I did not pass, as well as writing the bachelor thesis. Since I aim towards an international career, the Civilekonom-degree is not very recognized outside of the Nordic, so I think it is more preferable to get a standard 3-year bachelor from my current university (not the worst, but not a good one) and aim for a master at a more well-renowned university (hopefully SSE (HHS)). Also because I would prefer living somewhere other than my home city, one year less in that place is something I would like.

Here in Oslo I have also got my eyes open for the possibility for a career in management consulting. Pros are variety, analytical, travel, interesting. Cons are hard work, long hours, non-entrepreneurial… I’ll definitely think about it, perhaps try to get an internship to see what it’s like.

Well folks, I think that’s all for now. This ended up being quite a personal update kind of post, but I will update my portfolio page as well! It also became longer than anticipated! I’m off to my new hobby and way of exercising, Muay Thai.

Stay safe out there, invest wisely, and have a great day!
-Samuraimannen